…men jag har inte själv skaffat mig en surfplatta, utan ”klarar mig gott ändå”. Tydligt är dock att plattornas framfart har gett dem en självklar plats på många kontor och i många hem. Så säkerligen blir även jag en ägare inom en snar framtid.
Undersökningen Svenskarna och internet 2012 har mycket intressant att läsa, som t.ex. att internetanvändningen ökar, men inte spridningen (runt 90% av befolkningen använder internet), och att de mobila uppkopplingarna har fördubblats. Men just nu funderar jag på innebörden av surfplattans utbredning där rapporten visar att 20% av svenskarna har en surfplatta, och av barnfamiljerna är det var tredje.
Samtidigt visar siffror på att surfplattorna nu säljer i större antal än bärbara datorer. Under den senaste decemberhandel såldes Även de smarta mobiltelefonerna med uppkoppling blir allt vanligare. Vi blir helt enkelt mer mobila och lättrörliga – även om en bärbar dator numera är väl trevligt att hantera under resor etc, så är det fortfarande skillnad i vikt och utrymmeskrav.
Dagens Nyheter rapporterar hur de under senaste tiden fått en stark tillströmning av prenumeranter till sin digitala upplaga. I och med att de digitala tjänsterna utvecklas så finns det också en koppling till den lite enklare hantering och logistik som en telefon eller surfplatta innebär. Jag kan mycket väl tänka mig att en digital prenumeration på nyheter är något för mig. Att ha allt med sig i sin lilla dator, tillhands när det passar, är numera så smidig att jag inte borde stå utanför.
Så egentligen förstår jag inte varför jag inte redan har en padda på mitt kontors-/vardagsrumsbord. Är kanske för att jag är bekväm med min slimmade laptop (som är lätt, snabb och enkel), eller för att det inte riktigt känns att detta mellansegment passar mellan min dator och min smartphone, eller kanske är jag kanske helt enkelt för snål?
Kommer 2013 bli mitt surfplatte-år? Eller är det rimligt att det inte finns någon extra användning för mig?
/Daniel Lövgren
Medialiseringen av samhället är ett välkänt faktum. Ofta nämns politiken som ett framstående område där mediernas logik har trängt in i de strukturer som styr och påverkar politiken och politikerna. Men inom näringslivet och den offentliga sektorn är även detta ett välkänt faktum – anställda medietränas, aktiviteter anpassas för att passa medieflödet och ledare ses ofta i rampljuset.
Det som kopplas till detta område är ofta de traditionella medierna och deras inneboende logik och hur denna påverkar organisationer och institutioners aktiviteter. Vad som mer och mer blivit intressant för mig, och centralt för mitt forskningsintresse, är hur de så kallade sociala medierna (den interaktiva utvecklingen) påverkar medialiseringen i sig självt, samt organisationers arbete för legitimitet och framgång.
Olika organisationer hade tidigare en klar(are) struktur att luta sig mot – den egna organisationen anpassas efter krav och efterfrågan i medierna och via journalister fanns kanalen ut till omvärlden. Idag har man så klart även denna struktur kvar, men också en interaktiv direktkanal ut till sina intressenter. Vilka problem stöter en informationsavdelning på då vägarna att nå publiken har öppnats upp? För olika organisationer finns olika frågor att besvara, men också gemensamma. Frågor om demokrati och tillgång till information eller effektivitet och höjda inkomster blandas numera bland offentliga och privata organisationer.
Veckans krönika är skriven av Inger Gran, VD på Dataföreningen i Stockholm
—
Molntjänster i form av e-posttjänster var först konstruerade för privatpersoner – tänk Hotmail och dess initiala användning. Gmail är samma typ av tjänst och är idag ledande inom området. Bägge dessa tjänster hade initialt konsumenter som målgrupp. Vi har alltså vant oss vid enkelheten, att det är kostnadsfritt och ser detta som en allmän rättighet. Användandet sker utan någon som helst reflektion över att det inte finns något som är gratis. Det är alltid någon som betalar, även om det inte är den som konsumerar tjänsten som står för kostnaden. Det man kan fundera över är hur kund-leverantörsrelationen ser ut i ovanstående exempel. En sak är säker och det är att användaren av gratistjänsterna INTE är en kund utan en del i produkten som leveratören säljer till andra kunder.
Vi är generellt långt framme när det gäller att använda digitaliseringens fördelar, vi är s.k. early adopters, med särskild fokus på privatanvändningen. Det för med sig att vi fortsätter med detta beteende också i arbetslivet.
Många små och mindre företag använder gratistjänster, utan någon som helst reflektion över vilka konsekvenserna kan bli om något går på tok och leverantören får problem med att leverera. Vilka krav kan vi ställa på en gratistjänst? En tjänst där vi själva är en del av produkten. Hur ska vi skapa en fullvärdig kund-leverantörsrelation? För att upprätta ett ömsesidigt SLA (service level agreement) måste vi ha en kund-leverantörs relation och då fordras en affärsuppgörelse. Många av dessa tjänster som är avsedda för privat bruk, används i företag, utan att någon har gjort en ordentlig konsekvensanalys. Att använda en tjänst privat eller på jobbet har olika betydelser och kan få helt olika konsekvenser – kanske man t.o.m. gör sig skyldig till brott mot t.ex. PUL (personuppgiftslagen) utan att veta om det.
Även om man har en affärsrelation finns det många aspekter man måste ta i beaktande innan man använder molntjänster på ett affärsmässigt sätt. En del människor jag möter oroar sig för säkerheten i dessa tjänster. Men molntjänsterna kan ha väl utvecklade, och även bättre säkerhet än ett företag som har en person som jobbar med organisationens säkerhetsfrågor. Jämför ett litet företag med en säkerhetsansvarig och en stor organisation med 10 000-tals kunder – det stora företaget har bättre möjligheter att leverera ett väl utvecklat säkerhetssystem.
2006 myntade Jeff Howe begreppet crowdsourcing för att beskriva hur arbete, som tidigare utfördes av företag och organisationer själva, nu bjuds ut och tas över av en större grupp okända människor. Det är ett växande område som ofta belyses ur de affärs- och utvecklingsmöjligheter som finns, men samtidigt är det en fråga om arbetskraft och vem som egentligen gör vad.
De trevliga exemplen på användares gemensamma kraft är rymdprojektet SETI@home, filmprojekt som Iron Sky och nyligen artisten Aviicis uppmaning att hjälpa honom skriva nästa hit. Även Apple är ett tydligt exempel då de tillhandahåller en plattform för appar, men låter användarna skapa innehållet själva.
I en snabbgenomgång kan vi skönja två grenar av crowdsourcing:
- Som en öppen marknad. Arbetsgivare bjuder ut diverse arbete, öppet för alla med kompetens att ansöka till. Detta kan också innefatta mindre arbeten inom ett större projekt.
- Som en tävling. Arbetare utför ett uppdrag och det bästa väljs ut. De som inte ”vann” får oftast ingenting betalt. Arbetsgivaren får dock en mängd kvalitativa utföranden att välja mellan.
Tidigt i morse satte jag mig på tåget från Örebro till Uppsala. Jag pendlar en hel del i jobbet och har då behov att både kunna jobba och/eller slappna av beroende på när, vart och hur läget ser ut. Jag vill kunna komma åt texter att läsa eller skriva utan att behöva tänka på att kopiera dem mellan mina enheter innan jag åker. Jag vill kunna lyssna på musik när surret på tåget eller bussen blir för högt. I dag synkade jag min mobil med min laptop på tåget, letade upp några textfiler som jag lagrat i molnet, hade en (offline-) spellista med några nya låtar som jag uppdaterade igår och kunde enkelt arbeta samtidigt som tåget dundrade förbi Västerås på väg till Uppsala.
Jag har under flera år funderat på det där med den fasta tv-tablån (se förra veckas krönikör), och har inte sedan jag under tidiga tonåren, då jag ”bodde hemma” med familjen, bänkat mig framför en enda show på tv på en specifik tid. Jag kommer bland annat ihåg Sikta mot stjärnorna och Fångarna på fortet – sådana program och ”fredagsarrangemang” som idag, åtminstone för mig, känns väldigt avlägsna. Dock, många följer fortfarande program som X Factor och Idol på bestämda tider. Men jag äger inte ens en tv längre. Istället fungerar min laptop som mitt moderna nöjestempel. Så klart tittar jag lika mycket på film och serier i dag, om inte mer, men det är numera inte klockan 20.00 på en fredagskväll, utan när jag själv väljer att trycka på play-knappen.
Veckans krönika är skriven av Mikael Hansson, informatör vid Umeå universitet
—
Jag tar med mig min tv in på toaletten. Och jag vill ha sändningstiderna för webb-tv i min tv-tablå.
Låt mig göra en förutsägelse inför 2013. Det blir året då tv-tittandet förändras. Själv har jag redan tagit ett avgörande steg. Min surfplatta får allt som oftast följa med in på toaletten. Jag är ett hängivet Al Jazeera-fan och håller mig gärna uppdaterad med tv-kanalens engelska sändningar som jag kommer åt via en app i min surfplatta.
Eftersom mitt trådlösa nät därhemma når in till alla rum kan jag sömlöst förflytta mig från köket, ut i hallen, in på toaletten utan att avbryta tittandet. Med plattan i handen är jag inte längre bunden till tv-soffan. Tv-sändningen följer mig vart jag går.
Men det är inte bara Al Jazeera jag kommer åt med plattan. Via internet har jag tillgång till en mängd sändningar på webb-tv. Ofta följer jag direktsändningar från konferenser runt om i världen. I veckan har jag följt utbildningsminister Jan Björklund som i en 13 minuter lång webbsändning på regeringens hemsida berättar om förslaget att införa en timme mer matte i veckan på lågstadiet.
När jag var i Almedalen i somras slogs jag av den mängd kameror för webb-tv som stod uppställda under panelsamtalen. Den som inte var på plats kunde ändå följa mycket av det som skedde via den mängd sändningar som strömmade ut från Visby under dessa dagar. Till och med jag som befann mig där i vimlet önskade vid några tillfällen att jag hunnit koppla upp mig för att följa också andra panelsamtal än det jag deltog i.
Reflektioner från MTCs årsseminarium ”Successful Business Digital Transformation”
Veckans krönika är skriven av NITAs ställföreträdande föreståndare Ulf Blomqvist.
—
I tisdags, den 4 december, så genomförde Marknadstekniskt Centrum, MTC, sitt årsseminarium. I år hade seminariet titeln ”Successful Business Digital Transformation”. För dig som inte hade möjlighet att närvara, eller mot förmodan inte kände till seminariet eller MTC, kommer här en mycket kort sammanfattning av eftermiddagen.
Seminariet inleddes med att Michael A. Cusumano, MIT, talade om ”Staying Power” eller ”strategier för plattformar och digitala agendor inom traditionella industrier”. Den värdeförflyttning från varor (products) till plattformar och tjänster (platforms and services) som sker och har skett lämnar mycket lite utrymme för att göra misstag när det kommer till strategi och innovation. Cusumano har genom flera års studier av stora företag och industrier kommit fram till att de som klarar av att vara ledande genom osäkerheter och en ständigt förändrande omvärld är de som klarat av bäst att hantera de sex, enligt honom, varaktiga principerna för att leda och styra strategi- och innovationsutveckling. De sex principerna är:
- Plattformar – i stället för varor
- Tjänster – i stället för varor (och plattformar)
- Förmåga – inte bara strategi
- ’Pull’ – inte bara ’push’
- Tillämpning – inte bara omfattning (Economy of scope vs. Economy of scale)
- Flexibilitet – inte bara effektivitet
Om man tittar närmare på olika plattformsmarknader så finner man att vinnarna inte nödvändigtvis har den bästa produkten, eller var först med produkten, men däremot den bästa plattformen (ekosystemet) för att generera affär. Vidare så har Cusumano kunnat konstatera att varuproducerande företag som går med förlust och inte klarar av tjänstefieringen av affären vanligtvis inte anställer personer med tjänste- eller plattformskompetens. Om du vill veta mer om hans tankar kring ”Staying Power” får jag hänvisa till boken med samma titel.
Välkommen tillbaka! Idag nystartar NITA sin aktivitet genom att presentera två nya ansikten: ställföreträdande föreståndare Ulf Blomqvist och informationsansvariga Daniel Lövgren.
Ulf Blomqvist
Under en tid har NITAs krönikor och bra-att-ha-länkar lyst med sin frånvaro. Detta beror på ett par personalförändringar som NITA har genomfört.
För det första så har Anders Larsson, som så förtjänstfullt fungerade som informationsansvarig på NITA fram till sommaren, disputerat och därefter påbörjat en Post-Doc-tjänst i Oslo. Stort grattis och stort tack till Anders för ditt arbete med och på NITA! Den nya informationsansvariga heter Daniel Lövgren och presenterar sig själv längre ned. För det andra så har NITAs föreståndare Håkan Ozan tjänstledigt för att arbeta med ett spännande projekt i Indien. Håkan finns fortsatt med i kulisserna så han kommer att vara helt uppdaterad på allt som hänt då han kommer tillbaka till nästa sommar.
För att inte NITA helt ska stå och stampa under tiden som Håkan är på andra sidan jorden har jag, Ulf Blomqvist, hoppat in som ställföreträdande föreståndare på halvtid sedan mitten av september. Från augusti 2004 och fram till för två veckor sedan har jag jobbat på VINNOVA med olika uppgifter, vilka från tid till annan har inneburit en nära relation till NITA genom olika projekt som NITA fått stöd för – jag kan nog säga att jag samarbetat med alla NITAs föreståndare genom åren. Så, eftersom jag redan visste vad NITA gör och vad man vill åstadkomma framöver så kändes det naturligt att tacka ja till detta lilla, men viktiga, uppdrag när jag fick frågan i slutet av augusti.
Min akademiska skolning har jag fått från i huvudsak tre platser på jorden; Luleå, Alcalá de Henares (Madrid) och Stockholm. Jag har min grundexamen i Datateknik med inriktning mot Industriell Ekonomi från Luleå Tekniska Universitet. I Spanien läste jag ett år för att förkovra mig inom spanska språket, spansk historia, ekonomi, litteratur och kultur. På KTH i Stockholm lyckades jag ta en Teknologie Licentiat-examen i ämnet ”Tillämpad Medieteknik”.
Mina intressen inom det tillämpade IT-området har varierat över tid. Tidigt intresserade jag mig för olika former av distribuerat lärande och hur IT kan vara ett stöd i att utforska och utveckla kreativa förmågor. Under min tid på VINNOVA utvecklade jag både ett intresse och ett kunnande rörande IT inom vård och omsorg, IT i offentlig verksamhet, Living Labs och öppen innovation. Gränsen mellan IT- och tjänsteområdet är inte alltid så skarp varför jag också kommit att intressera mig mycket för tjänsteinnovation.
NITA är sedan några år inne i en transition från den bevakande, informationssamlande och påverkande, informationsspridande centrumbildning som NITA startade som, till en aktiv part i forskning, utveckling och innovation inom IT-användningsområdet i stort och med ett tydligt steg mot förutsättningar för innovation inom området.
NITA satsade för 3-4 år sedan stort, med stöd från bl.a. VINNOVA, på att etablera ett ledande svenskt forum för öppen innovation och genomförde i mars i år en endagskonferens med titeln ”Open Innovation Day”. Arbetet inom projektet Open Innovation Framework och innehåll och resultatet av endagskonferensen har öppnat nya vägar för NITA att utvecklas i framtiden. Ni lär säkert få veta mer om detta i kommande krönikor.
Avslutningsvis vill jag säga två saker. För 10 år sedan uppfattade NITA att forsknings- och IT-propositionerna från regeringen var otillräckliga och inte i tillräcklig utsträckning handlade om de mjuka värden som IT bidrar till och skapar. 2012 är uppfattningen densamma, trots att regeringen är en annan och mycket har hänt inom forskning, akademi och näringsliv sedan dess. För det andra så vill jag säga att vi från och med denna vecka har för avsikt att komma med en ny krönika varje vecka – inte sällan med en gästskribent, som förvisso verkar i andra organisationer, men som ändå har viktiga saker att förmedla i detta forum.
Vänligen, Ulf Blomqvist.
Daniel Lövgren
Jag gillar människor, jag gillar kommunikation och jag gillar internet. Jag heter Daniel Lövgren och är nybliven informationsansvarig på NITA. Jag är också nybliven doktorand vid Institutionen för informatik och media på Uppsala universitet. Jag tackar Anders för ett gott jobb och önskar honom lycka till i Oslo!
Mitt forskningsområde rör frågor kring den offentliga sektorns användande av och inställning till sociala medier och digital teknik – vilket sannolikt kommer att speglas även här. Jag har min akademiska bakgrund i medie- och kommunikationsvetenskap och även erfarenhet från fältet som informatör och delvis även inom journalistik. Liksom Ulf har jag levt och verkat i Spanien, men har snarare en renodlat kulturell än akademisk upplevelse från min vistelse.
Eftersom NITAs aktivitet har varit, minst sagt, låg under en längre tid så planerar vi nu för återkomsten. Med Ulf som ny föreståndare snickrar vi på projektet för kommande krönikor, spridning av intressant och relevant information inom vårt område samt förhoppningsvis en ökad NITA (inter-)aktivitet genom att etablera oss i de sociala medierna. Detta sista är dock ännu inte spikat, men ni kan förhoppningsvis snart se oss aktiva på någon interaktiv arena.
Jag är glad för feedback och svarar gärna på frågor, så tveka inte att höra av er med era synpunkter.
Vi syns IRL (vilket för mig betyder både fysiskt och på nätet)!
Veckans krönika är skriven av NITAs föreståndare Håkan Ozan
Jag har själv alltid varit en sådan person som trivs med att jobba och som nästan alltid har sökt tillfällen att jobba när det passar mig – inte enligt ett schema, utan när det behövs eller när jag känner att jag vill.
Detta har lett till situationer som att jag i pausen i dotterns innebandymatch kan passa på att svara på ett par mail eller vid en trafikstockning kan passa på att uppdatera informationen på en webbsida. Jag har ofta fått kommentarer som att ”kan det inte vänta?” eller ”varför är du så stressad?”, men där är min uppfattning en helt annan. Många rapporter de senaste åren har pekat på hur gränsen mellan arbete och fritid blir mer oklar. Många jobbar inte på samma sätt som förr i tiden, där man började arbetsdagen kl 08:00 med en kopp kaffe och ställde ifrån sig verktygen kl 17:00 för att sedan koppla bort arbetet. Nu för tiden så är vi mer uppkopplade, vilket gör att vi samarbetar med personer i helt andra tidszoner och mail kan komma indroppandes även kvällstid eller helger från andra som tänker som en själv.
– I dag är det inte så att man stämplar ut från jobbet och tar ledigt, säger Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet. Han har forskat om de uppluckrade gränserna mellan arbetet och privatlivet. – Vi är ett knapptryck bort från jobbet var vi än befinner oss. För de flesta är inte det något problem, men när man känner oro och stress av att inte få läsa mejl eller vara tillgänglig på jobbtelefonen, då är det ett bekymmer.
Likadant brukar jag själv uppleva det.
Nu när jag KAN återkoppla till arbetssituationer mer i realtid så känner jag mig mer avkopplad. I min värld så är det en större stress att inte veta hur många olästa mail som finns i mina tolv inkorgar än att få svara på dem. Detta kan säkert för många tyckas orimligt, men det är så jag har anpassat mig till den framtida verkligheten. Enligt en rapport från Apsis så har antalet som läser sin epost i mobilen ökat från 42% till 62% bara under det senaste året. Bland 23-35-åringarna så är det så många som 80% som läser epost i mobilen. Många läser då också sin epost på morgnar, kvällar och helger, dvs kommunikation sker hos fler och fler när den behövs och inte enligt de traditionella arbetsmönstren.
Denna utveckling bekräftas också av en ny undersökning som har genomförts på beställning av Dialect. Enligt denna så ställer sig så många som 90% positivt inställda till möjligheten att kunna läsa epost under semestern. – Att kunna läsa jobbmejlen från valfri plats upplevs av många som ett tryggt sätt att fortsätta ha kontroll över sitt arbete även utanför kontorstid, säger Dialects VD. Och det är precis detta som är kärnan – kontrollen. Att ”veta”.
Till detta så kommer en rapport från ABI Research där man uppskattar att antalet arbetare som kommer att använda smartphones i sitt yrkesliv kommer att växa till 2,4 miljarder till 2017. Detta skulle innebära att antalet ökar trefaldigt mot idag vilket naturligtvis kommer att påverka arbetsgivarnas förhållningssätt gentemot fritid och arbete. Det talas numera mycket om BYOD (”Bring Your Own Device”, dvs att låta anställda använda sin egen utrustning på arbetet och få ekonomisk kompensation för detta) eftersom de anställda i allt större omfattning börjar inneha privat utrustning som det går alldeles utmärkt att arbeta på. Som ABI:s undersökning visar så handlar det mer för företagen att förse sina anställda med tjänster, appar och plattformar, snarare än skräddarsydda datorer.
Den uppkopplade världen är här, det är hur vi ska förhålla oss till den som är så oklart, men samtidigt så spännande!
//Håkan Ozan
Gartner släpper årligen sin rapport Gartner Hype Cycle Special Report där man analyserar framtidsutvecklingen inom IT-området ur ett teknologiskt trendperspektiv. Just Gartners hyperapport brukar klassas som extra intressant då de har genomfört samma analys årligen sedan 1995 och anses använda en mycket gedigen analytisk approach. Man har i dagsläget lokaliserat ett 1900-tal(!) teknologitrender som man följer och försöker placera på sin förväntade position i utvecklingskurvan. Syftet med undersökningen är att lokalisera och precisera framväxande teknologier och uppskatta när dessa beräknas nå en sådan mognadsgrad att de bör ingå i organisationers strategiska planeringsportfölj. Denna typ av analys är ju självklart mycket intressant för ett nationellt IT-användarcentrum, varför vi ger våra synpunkter 2012 års rapport(er).
Connected world
Det område (“theme”) som kanske känns mest angeläget och nära till hands är “Connected World”. Det är få som har missat hur fler sorters enheter blir uppkopplade – och “den uppkopplade världen” har det talats om i över ett decennium, men nu ser Gartner här en boom de närmast kommande åren. Man flaggar för att flera av de gamla snackisarna äntligen börja bli verklighet. Främsta anledningen till denna skjuts är de kraftigt pressade produktionskostnaderna för inbyggda sensorer och kameror. Mer konkret så innebär detta att de ständigt uppkopplade prylarna är på gång – the Internet of Things – genom machine-to-machine communication och telematik. Genom IPv6 så kan alla våra saker få en egen IP-adress och genom billigare sensorer och mikro-SIM-kort så kan alla prylar även få sin egen uppkoppling. Detta skapar helt nya förutsättningar för kommunikation mellan saker och leder även till en kraftigt ökad datamängd (se “big data” nedan). Hur detta sedan tillämpas i världen överlämnar vi med varm hand till framtidens innovatörer och entreprenörer.
Analytical advances
En annan mycket väsentlig del som Gartner ser är inom temat “Analytical Advances” som handlar om ovan nämnda “big data” och utvecklingen av avancerade analysverktyg. Ju mer data vi producerar, desto viktigare blir konsten att förstå och kunna tolka denna data. Detta är någonting som exempelvis hela Googles och Amazons affärsmodeller bygger på. Genom att spara, tolka och använda en växande kollektion med data, desto bättre affärer kan vi skapa oss eftersom vi med data som underlag kan skapa kunskap och förståelse. Det som traditionellt kallas “data mining”, och som har lett till utvecklingen av adaptiva system – må det vara BI eller rekommendationssystem – är redan idag affärskritisk kompetens. Det är min egen bestämda uppfattning att med den ökande dataskörden så kommer området att bli ännu mer affärskritiskt, varvid avancerad data mining-expertis kommer att vara en kraftigt efterfrågad kompetens. Detta är någonting Gartners senaste rapporter tydligt bekräftar.
De olika hype-stadierna enligt Gartner