Allt strömmar

2012 December 20

Tidigt i morse satte jag mig på tåget från Örebro till Uppsala. Jag pendlar en hel del i jobbet och har då behov att både kunna jobba och/eller slappna av beroende på när, vart och hur läget ser ut. Jag vill kunna komma åt texter att läsa eller skriva utan att behöva tänka på att kopiera dem mellan mina enheter innan jag åker. Jag vill kunna lyssna på musik när surret på tåget eller bussen blir för högt. I dag synkade jag min mobil med min laptop på tåget, letade upp några textfiler som jag lagrat i molnet, hade en (offline-) spellista med några nya låtar som jag uppdaterade igår och kunde enkelt arbeta samtidigt som tåget dundrade förbi Västerås på väg till Uppsala.

Jag har under flera år funderat på det där med den fasta tv-tablån (se förra veckas krönikör), och har inte sedan jag under tidiga tonåren, då jag ”bodde hemma” med familjen, bänkat mig framför en enda show på tv på en specifik tid. Jag kommer bland annat ihåg Sikta mot stjärnorna och Fångarna på fortet – sådana program och ”fredagsarrangemang” som idag, åtminstone för mig, känns väldigt avlägsna. Dock, många följer fortfarande program som X Factor och Idol på bestämda tider. Men jag äger inte ens en tv längre. Istället fungerar min laptop som mitt moderna nöjestempel. Så klart tittar jag lika mycket på film och serier i dag, om inte mer, men det är numera inte klockan 20.00 på en fredagskväll, utan när jag själv väljer att trycka på play-knappen.

En snabb genomgång av mitt sätt att konsumera musik ser ungefär ut som följande: på 80-talet låg blandband slängda överallt tillsammans med några LP-skivor, på 90-talet tog CD:n över helt, på 2000-talet lades CD-skivornas innehåll in på datorn och kompletterades med nedladdade mp3:or, sedan några år har jag inte laddat ner musik överhuvudtaget och inte heller inhandlat någon CD (eller LP som så många nostalgiskt lägger pengar på – ”det ska spraka!”). Numera strömmar jag alltså musiken genom olika tjänster, och jag synkar snabbt nya spellistor när jag känner för det. Egentligen så laddar ju faktiskt ner viss musik genom att göra den tillgänglig offline, men själva grundidén är förändrad.

Mina textfiler och tillgången till dessa sköter jag själv. Det går snabbt och enkelt och jag riskerar inte att förlora mig i miljoner kopior och versioner av arbeten. Nu har jag ett och samma dokument som jag kommer åt från nästan överallt. Nöjesutbudet är omfattande, men ibland stöter jag på att en serie, film eller artist inte finns, inte visas just nu eller visas på en tjänst jag inte betalar för. Men i och med digitaliseringen växer också möjligheterna och utbudet snabbare och snabbare. En del beklagar sig dock över att det mest finns populär musik eller film att tillgå genom de vanligaste och största tjänsterna. Och det är säkert så. Men genom nätet har jag ett större utbud än någonsin tidigare. Även om jag tidigare ivrigt inhandlade CD-skivor så kunde hyllan, och framförallt min lilla studentekonomi, inte mäta sig med det utbud jag idag har tillgång till.

Att inte ha en ”egen” fil eller en skiva att hålla i är en kluven känsla. Det är något med det fysiska. Men samtidigt är jag glad över den utökade tillgången och enkelheten. Både mitt jobb och min fritid har blivit enklare, lite smidigare. Jag känner att 2012 var året då jag först på riktigt omfamnade dessa möjligheter och att 2013 kommer bli året då det slår igenom helt. Jag känner mig plötsligt så väldigt digital.

/Daniel Lövgren

Detta är den sista krönikan från NITA innan jul och nyår, men redan under andra halvan av januari kommer vi åter med full kraft. Vi önskar er alla en trevlig ledighet över helgerna.

Comments are closed.